Det ska vara naturligt att tala om sin psykiska ohälsa men tyvärr så är det fortfarande lite hychhychande och skamligt.
Själv lider jag av en släng av panikångest, den lilla djävulen brukar visa sig vid det konstigaste tillfällen, gärna när jag är och handlar i en större affär, mitt på Ölandsbron en solig dag, och IKEA ska vi inte tala om!
Jag har gått i terapi hos den galnaste psykologen jag träffat, han tyckte att jag skulle låta hela attacken löpa linan ut, livsfarligt ansåg jag då jag inte hade lust att flippa mitt på bron, men jag har klarat mig bra än så länge och hans ord har hjälpt mig.
Men att få en ångestattack är som att springa ett marathon, kroppen är helt slut, magen i enorm obalans och nerverna utanpå, inte konstigt att jag är lättskrämd.
Det är okej att må psykiskt dåligt, men sök hjälp, för hjälpen finns därute för att hitta kärna till det!
Ammis
10 oktober 2010 11:04
Klart det inte är skamligt!! Men dom flesta har problem med att prata o. erkänna sina problem. Men oftast så hjälper ju det och man inser att man oftast inte är ensam i sina problem. Har själv gått igenom ett helvete med drogmissbrukande barn och ett man som gick igenom ett helvete vid hans skilsmässa som satte sina spår i många år. Turerna var många o. långa men idag så är vi ändå på god väg att må väldigt bra men fan vad det har kostat o. man har stått på "kanten" många ggr. Men än har vi inte trillat över utan tagit ngr steg innåt istället. Det gäller att kämpa på och som du säger, söka hjälp om behovet finns, men det är inte alltid så lätt att få den hjälpen heller faktiskt. Det vet jag av erfarenhet..... ha det så gott, sköt om dig. krAMelikram
http://ammis.bloggplatsen.se
Malin (slitz]
10 oktober 2010 12:46
Underbart skrivet, stå på dig!
ylle
11 oktober 2010 13:07
Självklart får man prata om sin psykiska ohälsa, inte bara om de fysiska krämporna. Men folk har väl litet svårt att ta det, trots att var och varannan väl är litet halvgalen och helstressad idag....
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
ylle
11 oktober 2010 19:47
Och man kan också uttrycka det som att "den som inte inser att den är litet galen, den människan är VERKLIGEN galen..." Från filmen Moment 22, kanske.. jag tycker i alla fall att det är tillämpbart på hela mänskligheten. Men självklart ska man, skämt åsido, kunna prata om sina fobier och ångestar och annat av det slaget!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Mita
12 oktober 2010 06:42
Eller hur!!!