Fyra år, fyra år av mina tankar och ord så lägger jag ner detta med ordbloggeriet. Det har varit oerhört nyttigt för mig att få skriva ner all min glädje, min frustration, min ångest, min sorg, min kärlek, min mat, hunderiet, trädgården m.m Det har även varit fantastisk att få dela med sig i bilder av "mitt" vackra Öland.
Framförallt hela resan med mammas olycka och tillbakagång har hjälpt mig i detta forum.
Jag har fått stor respons och många peppningar och det har varit en fröjd att logga in och se alla dessa kommentarer men nu har jag gjort mitt på denna sidan.
Sidan kommer att finnas kvar för min skull, för att kunna gå tillbaka och reflektera och begrunda vad som hänt, jag vill tacka er som orkat följa mig och framförallt ni som aggerat och reagerat.
All kärlek till Er!
mona
25 maj 2012 20:04
Tack för vi fått läsa...
Mita
26 maj 2012 09:59
Tack Mona!
Ingela Kjällström
26 maj 2012 09:19
Hej Mita! Vill bara tacka dig för din underbara bloggtid. Kommer att sakna dina härliga inlägg. Varma o soliga kramar/Ingela
Mita
26 maj 2012 09:59
Tack Ingela!
Kicki
28 maj 2012 17:13
Har inte varit så aktivt skrivande i din blogg men visst kikar jag in mellan varven...du har skänkt många kloka tankar och även annat som har berört!!...hoppas vi kan ses nått iaf!! kramiz
http://www.gammtackan.blogg.se
Mita
31 maj 2012 19:08
Klart vi ses, ni får ju pallra er ner till Ön!
skånepågen
18 juni 2012 19:13
Men oj då!!!!, jag väntar nog ett återfall från dig. Klokt att inte slå igen. Ha en skön sommar. Tror säker att du tar dig tid någon gång att skriva. Vi är nog några, skulle jag tro, som kollar.
http://aake.bloggagratis.se
Pernilla
5 juli 2012 23:24
Nä men... :( Tror kanske som någon annan gjorde, att du säkert drabbas av återfall nån gång :) men var sak har ju sin tid. Tackar för rapporterna från Öland. Himla irriterande att se skullnaderna mellan din och min växtzon. Kramar till dig, syster och mamma. Tankar till bästa bästa Janne- som man aldrig slutar sakna. Att ibland läsa när du skrivit om honom på nån årsdag har varit fint. Och se att du för vidare honom med dittmatintresse. Jag kan bara hoppas att du gör verkstad av din dröm snart. Eller blir det kanske Oskar som gör det, vem vet. Tydligt är i vart fall att matgenerna gått och går i arv. Han skulle vara så stolt!!! Igen- många kramar från Umeå.
Mita
20 juli 2012 10:33
Tack Pernilla!