Grannen ringde i förrgår och frågade om jag kunde passa deras Welsh Corgi mellan fredagen och lördagen. Självklart var ju då själklart mitt svar, jag skulle släppa ut Kyra vid 22-tiden igår efter att grannens föräldrar varit där samt att jag skulle ta en promenad imorse.

På klockslaget igårkväll så gick jag över och släppte ut henne, snabbt som satan så smet hon och var borta i TVÅ timmar, vi ropade och letade, cycklade och gick, lyste med ficklampor och lockade med skinka men hunden var som bortblåst. Efter mycket om och men så kom hon slutligen hem (fasiken det rimmad ju).

Imorse gick jag över igen och tänkte att jag skulle ta en lång skön promenad med henne, när jag tog fram kopplet och skulle sätta på henne det så bet hon mig, japp, ett bett rätt över handen så att det blev ett hål på långfingret.

Tror inte att jag vill vara hundvakt fler gånger!

Jag har varit en god lyssnare i  nästan hela mitt vuxna liv och det har gett mig en stor insikt i andra människors liv, jag har lyssnat, gett mina råd vid behov och inte dömt. Nu menar jag inte människor i min absoluta närhet utan vänner, kollegor och gäster. Vid ett flertal tillfällen har tanken slagit mig att öppna ett litet krypin där folk kan titta in och prata och jag lyssnar, alla vill inte gå till en psykolog eller terapeut utan bara tala med en medmänniska och det är precis det jag skulle behöva nu, en medmänniska och en god lyssnare!

Happy Friday   

Exakt dessa ord sa jag till frisören igår och lade till, "jag måste kunna sätta upp allt hår i en tofs", hon gav mig olika förslag och jag sa var gång, Du får göra som du vill men jag måste kunna sätta upp allt hår i en tofs. Hur nu frisören tolkade denna mening ser jag nu på morgonen när jag testar att dra bak allt i en tofs, lyssnade hon på mig?

Jag körde ner till Rönningegården vid halv sju imorse för att lämna lite saker och träffa mamma förståss, tänkte att då passar jag även på att tala med personalen om hur natten varit. Att ta sig in på korttidsboeendet var inga problem även om det var tidiga morgon. När jag kommer in på avdelningen så sitter mamma uppe och tittar på morgon tv:n men för övrigt är det tyst, efter ett par minuter börjar det larma på en panel samt att en dam ropar på hjälp, efter ca femton minuter så står jag inte ut längre utan går in till den stackars vilsna damen som ropat på hjälp och hjälper henne med det hon vill fast att jag var livrädd att hon skulle gå av på mitten.

När det har gått 32 minuter efter min ankomst och ingen personal har visat sig på denna instängda avdelning så får jag nog och ringer upp enhetschefen och läser in ett meddelande. Min undran är även nu..HUR I HELVETE KAN MAN LÄMNA DEMENTA, SVÅRT SJUKA MÄNNISKOR HELT ENSAMMA PÅ EN LÅST AVDELNING, det kan ju börja brinna eller någon obehörig kan ju komma in och ställa till oreda, bruka våld eller stjäla. När det gått fyrtio minuter efter min ankomst så trillar två madamer in och låtsas som det regnar. Hur länge de har varit borta kommer jag aldrig få veta men enligt mamma så gick personalen vid sex och jag var där kvart i sju.........skrämmande!!!

Och då menar jag inkörsporten till ofrivilligt arbete, för du kan väl ändå inte själv ha valt att arbeta med dementa människor om du inte själv har någon som helst förståelse och empati för "patienten" eller dess anhöriga. Jag slutar inte att förvånas, aldrig mer, det jag har hört av personalen dessa dagar som kära mor har tillbringat på Rönningegården har faktiskt fått mig att tappa hoppet på Sveriges vårdpolitik.

Att få kastat i ansiktet att ens mamma är jävligt jobbig på grund av hennes hjärnskada är ju mindre trevligt, inte heller upptäckten att de inte har städat hennes rum och toalett på två veckor gjorde saken bättre. Listan är lång!

Bra start på veckan, fel tidning i brevlådan och pyspunka på bilen, jag hoppas att grabbarna på Däckroy kan hjälpa mig snabbt, får väl gå över om en halvtimma och muta eller hota, få se vad som funkar bäst.

Annars får jag väl ta mig in på något annat sätt, det går väl någon lokalbuss varannan timma eller så kan jag ju lifta, alternativet att simma över Kalmarsund är inte aktuellt idag ialla fall, blir så jobbigt att binda upp datorn på huvudet.

Då säger vi så då!

Var är det, det efterlängtade regnet, vi behöver vätska i jorden nu. Få se om det hjälper efter att jag utfört regndansen.

Vackert och rofyllt, ett ställe att bara drömma sig bort på!