Hur anträffbar ska man egentligen vara och är det okej att inte direkt svara direkt på chatten eller sms?
Det har ju nästan blivit hysteriskt detta, svara man inte bums så tror ju folk både det ena och andra. Eller är det okej att mitt i middagen bli störd av pling hit och pling dit, surrande ljud och höga signaler?
Visst det är mitt val att svara tycker jag, men det tycker oftast inte den som ringer, ringer man så brukar det ju vanligtvis vara av en viss anledning, eller?
Är det okej att säga, jag har inte lust att prata med dig nu eller anses man som ohyfsad då?
Och att svara på mail, hur lång tid bör det ta?
Vad är vett och etikett i denna kommunikativa tid?
jen
26 april 2010 19:42
Jaaaa snart finns det rehab o avgiftning för denna kommunikation beroendeframkallande livsstil :0
Jag skulle föreslå att leva efter ett härligt lugnt bonnförnuft, o inte heller svara när man sitter o käkar åtminstone....
Ammis
26 april 2010 20:59
Ja du, det kan man undra. Jag tycker att är det så jäkla viktigt så RINGER man personen ifråga, mail, chatt o.s.v tycker inte jag att man kan begära att får svar på fort. Jag är inte inne på min mail varje dag och ingen kan tvinga mig till det. Har heller inga plingsignaler när nått nytt händer på datorn, då skulle både jag o. min kära man bli tokiga. Lycka till. KrAMelikram
http://ammis.bloggplatsen.se
Yvonne K
27 april 2010 00:19
nej, jag tycker inte man kan vara anträffbar alltid, jag stänger av min mobil eller har den på ljudlös. Man har ju ingen ständig jour, och till vadå i så fall? Jag vill ha mitt privatliv ifred.
Hoppas du får in många olika åsikter, alltid kul
Kram :D
http://yvonnek.bloggagratis.se
Mita
27 april 2010 11:03
Skånepågen, så rätt så rätt.
Jen, håller med dig till fullo men sonen och maken skulle aldrig klara av det =)
Ammis, jag gillar både chatt och mail, kollar av mailen dagligen och även svarar inom 24 timmar, yrkesskada=)
Lotta, den är i graven!
Yvonne, kart privatlivet ska få vara ifred
Kicki
27 april 2010 11:53
...tyvärr e de väl vi själva som gjort oss nåbara 24 timmar om dygnet med dessa mail, mob odyl...men ibland så undrar jag till vilken nytta...vi klarade oss ju så bra förut både gällande kontakten med andra människor och öppettiderna i butikerna...de hysteriska öppettider i butikerna som finns nu...idag behöver man inte planera sina inköp för många matbutiker har ju öppet mellan 07-22...de va allt bättre förr...om inte annat så va de nog inte lika stressigt
http://www.gammtackan.blogg.se

Anglinder, förstås!
3 augusti 2010 21:25
Vad som är vett och etikett får nog anstå tills Magdalena Ribbbing eller någon annan ger ut en handbok i ämnet.....
Klarade vi oss verkligen bättre förr? Har du någon gång funderat över hur många timmar våra far- och föräldrar fick lägga på 40-80-talet i bil (miljöförstörelse) för att inte mobiltelefonen fanns? "Stockholm-Motala" körs väl knappt på en halvtimme? Eller?
Skämt åsido, det är klart att man ska få stänga av, och vi som har kund/klient/elev/patient som besökare på vårt rum/exp måste vara oerhört tydliga med att det är besökaren som är huvudpersonen, om det nu är det? När jag en gång i tiden praktiserade hos en kollega, som fick besök, ringde hans telefon. Eleven i rummet fick vänta, för kollegan var tvungen att gå någonstans och höra sig för hur han kunde hjälpa den som ringde. På vägen dit "någonstans", blev han stannad av en annan elev, som hade en fråga, och som han istället började hjälpa... RIDÅ!
Eftersom jag ju var kandidat, tog jag upp det här med honom efteråt, och undrade om han åtminstone inte kunde tänt sin röda lampa och kanske dragit igen dörren? Jo, men jag måste ju svara om telefonen ringer. VA? Får du löneavdrag om du inte gör det, undrade jag? Är det inte lika enkelt att förklara för din besökare, att du hör att telefonen ringer, men att du glömt stänga den, och inte tänker svara?? Jo, kanske det, tyckte kollegan, som många gånger berömt mina tips i efterhand - konstigt bara att jag som ny i yrket skulle behöva uppmärksamma honom...
"Jo det är klart, men du, jag kan inte tala i telefon nu, för jag har besök...." Vem undrar inte i det läget, varför man över huvud taget svarade?
Som du märker kanske jag skulle skriva ett eget blogginlägg om det här - när det nu blir...!
http://zockan.blogspot.com