Jag trodde det skulle bli lindrigare med åren men det blir ju bara värre, smärtan ökar och humöret är ungefär lika intensivt som en svetslåga på en plastbit, kan man kanske donera innanmätet till någon/något, alla tips mottages väl.

Men vem vill ha ett 48 årigt organ, ska väl vara någon konstnär som ska göra en installation, hmm kanske kan vara något. Nu ska jag pallra mig dubbelvik till arbetet och hoppas att inget står ivägen idag, inte heller önskar jag någon ärtig kommentar av mina manliga kollegor, fast det är mest omtanke om deras liv!