Jag ringde Migrationsverket i morse och presenterade mig artigt som brukligt är, jag talade även om var jag bodde och vips så fick kvinnan i andra änden en annan ton, hon liksom intog en försvarsställning, det var så tydliga signaler att gick rätt över ledningen in i min kropp.

Jagf började då samtalet om att jag och min man satt hemma igår och talade om Romerna

-JAHA, sägar hon då lite vasst

-Jo vi tänkte fråga om det går bra att vi skänker kläder till dem, lite jeans, skjortor och tröjor, säger jag.

Jag tror att kvinnan i andra änden fick sätta sig ner och med en gråtmild röst säger hon då.

- Självklart får ni göra det, så omtänktsamt av er, det finns nämligen vissa familjer som inte har något annat än kläderna de bär, svarar hon då.

Kvinnan från Migrationsverket talar om att det går bra att lämna sakerna i receptionen på Möllstorp, hon avslutar samtalet med att än en gång tacka och påpekar att denna typ av samtal får de inte ofta.

Etthundratrettio romer kommer att finnas på campingen vare sig vi vill det eller inte och jag tycker att nu när det är bestämmt att de ska stanna i två månader så är det väl bara att hjälpa till och göra situationen lite drägligare åtminstonde för några, så kan du hjälpa till så gör det!

Vaknade med ett ryck innan klockan ringde men var då mitt i en dröm som jag gärna sett avslutet på.

Det var så att igår när Mannen kom hem så började vi att tala lite om de 130 romer som kommit till ön, jag gav ett förslag om att vi skulle rensa ur våra garderober och skänka kläderna till dem istället för til Stadsmissionen. Mannen var lite tveksam men jag ska ringa till Migrationsverket och höra om det går för sig. Det är ju så mycket skönare för själen att kunna hjälpa till.

I drömmen så blev detta verklighet och som tack så fick jag besöka "byns" ålderdam som är ett medium av hög klass, vi hade kommit halvvägs och så vaknade jag.

Men idag är det fredag och fredag = kortdag, och oj vad skönt det känns.