Vi hade blivit ombedda att ta med oss foton på mammas vardag, barnbarnen, lägenheten, blommorna samt foto på pappa (som hon tyvärr inte minns att han lämnat jordelivet), detta är väldigt viktigt för mammas rehabilitering.

När kära systeryster idag åker upp till NIVA i Linköping så undrar personalen var dagboken är samt om vi har några foton på hennes vardag.

Då har väl klanskallarna i Kalmar skitit i att skicka med det, vilket är mycket märkligt då vi igår var uppe på sjukhuset och talade med Rehabläkaren som då poängterade vikten av att har bilder och dyligt från vardagen.

När jag nu ringer till avdelningen i Kalmar så har sjuksöterskan INGEN ANING om var sakerna är, han t.o.m påstår att de är medskickade till NIVA.

När Mannen sedan rigner upp och ifrågasätter deras rutiner så säger sjuksköterskan att de inte brukar skicka med saker till NIVA, hmmm, men mammas neccesär, tofflor och mobil var ju medskickat.

Detta tar verkligen aldrig slut, hur dessa personer kan arbeta med gäster som inte är så krya är för mig en gåta, tror tamig fan att mamma skulle få bättre vård på Hasse's gatukök i Färjestaden än på Kalmar Läns Landsting!!!

Det är hemskt att säga men jag känner mig mycket tryggare att mamma ligger på NevroIntensiven i Linköping än på en vårdavdelning i Kalmar.