Idag har vi haft sol, sol och åter sol, och trädgården har blommat upp med fler vårblomster....

Igår fick jag en skräckupplevelse som berörde mig starkt, jag var ute med vovvarna efter jobbet och gick på ett av mina ställen i skogen.

Efter skogen ner mot vattnet så är det en gigantisk åker som jag brukar släppa hundarna på för där har jag ju full koll både på harar, rådjur och rovfåglar.

Efter ca en timma så vände vi tillbaka mot bilen, innan skogspartiet kopplar jag Janis och då frågar momma om hon ska koppla kineserna, det är lungt svarar jag.

Och vips som en blixt från en klar himmel är båda två spårlöst borta, jag är lugn och sätter igång att ropa och busvissla, efter ca 30 minuter dyker då Cha-Gall upp.

Om vi säger såhär så den totala motsatsen till lugn sköljer över mig, jag börjar att få lite lätt panik då lilla Bechamel aldrig har försvunnit såhär länge innan.

Stora trumman slås igång och Mannen får stänga butiken, vi söker i skogen, uppe vid vägen, nere vid vattnet, i diken, uppe bland träden och nu är jag helt övertygad om att hon är död men jag måste bara hitta henne.

Trettio minuter senare ringer då telefonen och mamma berättar att hon hittat en liten förvirrad söt naken kinesflicka.

Den skräcken och ångesten som jag fick uppleva vill jag inte vara med om igen, fasansfullt, visst det är bara en hund och bla bla bla men detta var MIN upplevelse och den lilla sitter fastnaglad i mitt hjärta.

Hur hon mår och har upplevt har jag ingen aning om men det är inte samma tjej som innan promenaden.

Nästa fina upplevelse av mina älskade hundar fick jag klockan fyra imorse då jag vaknade av att det luktade hundskit, den unga vita hade lyckats att presetera två bautahögar och lite kiss däremellan på golvet i hallen, så det var bara att sätta igång att plocka upp och skura golv.

Amore Perros!