Nu är jag hemkommen efter en tur inne i Kalmar, tittade lite i affärer efter en present till systersonen som tar studenten, båda hundarna skötte sig galant även fast folk skrattade, pekade och kläckte kommentarer.

En liten flicka i sittvagn pekar på kineserna och ropar högt, - mamma titta vad fina hundar, den lilla är nog en valp.

Kvinnan i 30 års åldern säger bara , -fy vilka äckliga djur och går snabbt bort från mig. Vad tänkte hennes dotter då?? Lite respekt får man ju visa sitt barn.

Nåväl jag gick bort till bilen som jag hade parkerat utanför muren vid hamnen, jag hade betalat parkeringspengar och kvittot låg väl synligt i framrutan. Börjar att köra iväg och kommer då på att jag ska kolla upp en annan smyckesaffär, kör ca 500 meter och parkerar igen, utanför murarna och fortfarande vid hamnen.

Rusade in och ögnade av utbudet innan jag begav mig tillbaka till bilen, ser då att en rar liten parkeringsvakt har dykt upp och står vid min bil.

Jag klickar upp bilen och han tittar elakt på mig och säger -är det din bil?

Ja svarar jag och säger, vad konstigt, jag trodde att jag hade betalat för trettio minuter till.

-betalat vadå, säger han med en mycket irriterande stämma

-parkeringsbiljetten såklart, svarar jag!

Då blir han ännu mer irriterad och säger att denna parkeringsplats tillhör inte Kalmar Kommun utan de bolaget han jobbar åt.

Jag kliar mig i håret och ser ut som ett frågetecken, ställer frågan hur vet man vilket parkeringsbolag som har hand om platserna?

Han hänvisar då mig till Kalmar Kommuns hemsida där det ska finnas en jättebra karta.

Ammen vad i hela friden, ska man behöva ha en Laptop med sig för att göra ett litet besök i Kalmar, eller?

Jag klarade mig dock utan böter, för denna gången, att tillägga. Avslutade med att önska honom en bra dag men fick inget svar utan endast en ryggtavla som lämnade. Varför är de alltid så sjukt sura, är det månne för lite knulla på hemmaplan eller är de så att missnöjda människor drar sig till parkeringsbolagen som magneter, vad vet väl jag ?

Kan det inte ta och sluta regna snart så att jag kan

 komma iväg till staden Kalmar?

Igår var jag laddad till tänderna på kvällen för Bechamel skulle ju göra debut idag i ringen, vi badade, fixade frillan =) och klippte klorna, körde lite ringträning och stod på bordet.

Packade upp utställningsburen, laddade med köttbullar, såg till att vattenskålen, stamtavlan och anmälningslappen var på plats, då vid 23-tiden ringer väl telefonhelvetet och väninnan som jag ska åka med är dålig.

Jag blev ärligt talat sur, jag vet urlöjligt, men jag blev sur och besviken, hade sett fram emot denna dagen med henne och en tur till Västervik med stopp på hemvägen i Mönsterås där det är Bluesfestival.

Och nej jag sitter inte själv i 30 mil till en inofficiell utställning.

Så idag blir det en social träningsdag på stan istället och jag hoppas verkligen att väninnan mår bättre..

Fick rycka tag i mig själv för att ladda batterierna igen, tog med mig kineserna och åkte ner till Vicklebyskogen, tog mig en 90 minuter lång promenad genom skogen, och upp till dammen där grodynglena simmade runt för fullt, sedan tog jag vägen ner till kohagen och stötte på en halv hare och en stor näbbgädda........mitt i skogen, fattar ingenting.

Skulle fotat men stanken av de döda var helt obeskrivlig.

Kom sedan ner till kohagen som ligger nere vid vattnet och upptäckte att det låg fågelskådare vid varenda buske och träd, phu vilken tur att jag precis hade kopplat kineserna , annars hade det blivit ljud i skällan vill jag lova.

Tog sedan skogsvägen upp till "mitt" kramträd och snodde lite energi från det. Avslutade med en polkaglass vid hamnen..............

Jag har ingen energi idag, vete sjutton hur jag ska få igång mig, sitter fortfarande i morgonrocken, men det är kanske kroppen som ber mig att coola ner lite.

Spelade in Bind mig, älska mig av Pedro Almodóvar  igår så jag kryper nog ner i soffan, drar en filt över mig och se på den istället.

Sen så kanske.........................energin kommer tillbaka!

igår morse när jag skulle åka till Minneslunden så tittade grannen ut genom fönstret och frågade om de kunde hämta mattan, självklart svarade jag då

-har väntat på er sedan i fredag's...

Grannen skrattade bort det hela, nåväl jag hoppade in i bilden och åkte iväg, när jag kom hem två timmar senare så är studsmattan fortfarande kvar..men vad fan!!!!!!!!!!!!!!!

Sa då till manen att nu bär vi över studsmattan på grannens sida, så får de lösa det själv. Och det gjorde vi............grannen kom ut och hjälpte till de sista fem stege.

Sex timmar senare gick jag förbi då jag varit nere och handlat då stod deras lille son men rumpan bar och hoppade på mattan med ett stort leende i ansiktet, jag frågade T om han gillade mattan och fick då till svar att nu kommer de minnsan att få stå på vakt hela tiden........

Men för ....... gläds åt ditt barn istället för att se det jobbiga i situationen.